Det här inlägget är till Sara Åström, en människa som jag inte skulle kunna leva utan..

Vi träffades i stallet under en klubbtävling, vi var 6 år och jag följde med dig hem.. Vi lekte med barbie i ditt rum! När jag skulle hem blev du ledsen, och började gråta.. Aww, tiden gick.. Vi började såsmåning om leka häst.. Herregud vilka minnen! Det var den roligaste tiden under min barndom, när jag fick vara med min Sara och leka häst. Vi skuttade runt med ridhjälmar och ridspön, vilt springande utan att bry sig om vad andra tyckte.. Vi blev större, och började tycka att det var liite pinsamt att springa runt med ridhjälm, så vi skippade den och sa att "Våra hästar är så lugna så vi kan rida utan hjälm! Jag känner det på halsen.."
Vi byggde hinderbanor utav krattor och stolar, och hoppade som galningar.. Jävlar var vältränad man måste ha varit?! Hahaha.. Idag står vi här, 14 år gamla båda två. Livet är annorlunda nu.., men jag har fortfarande Sara vid min sida, och det är den enda jag behöver.. <3

Du och jag har alltid funnits där för varann, när jag grät när jag var liten så tog du min hand..
Kramade om mig, så jag kände mig trygg.. Om någon var dum så täckte du min rygg..
Aldrig har jag känt nåt hat i närheten av dig, du är den bästa vännen man kan tänka sig..
Du är en ängel nedsänd för att skydda mig.. Jag säger det här för sällan Sara, jag älskar dig.
Jag älskar dig Sara, du är bäst på jorden.. Jag säger inte ofta dem 3 orden..

Vi ska vara dem ska klarar allting tillsammans, och har jag dig vid sidan skiter jag i allt annat.. <3



Jag finns alltid här för dig Sara. Jag hoppas du vet det, dygnet runt.. Alltid! Funderar du det minsta över någonting, eller mår dåligt.. Vänd dig till mig gumman!

DU ÄR DET BÄSTA JAG HAR.. <3

Skrivet direkt ur hjärtat med tårarna rinnande nerför kinderna..

/ Amanda.